lördag 17 april 2021

Louise 50 år

 Jag hade precis satt på mig kavajen för att åka och fira vår dotter Louise som igår fyllde 50 år. Då ringer det på min telefon. Det är en av sjuksystrarna på vårdboendet som ringer. Får beskedet att Kristina har ramlat i korridoren. Kristina var på väg till matsalen utan sin rollator. En ambulans var på väg att hämta Kristina för röntgen på Capio S:t Görans sjukhus. Jag hamnade plötsligt i en obehaglig och svår situation. Kollade direkt och såg att det var besöksförbud på sjukhuset. Vad skulle jag göra? Kontaktade vår dotter. Vi kom fram till att det inte fanns något att göra för mig. Jag åkte som planerat till Louise för att uppvakta henne på 50-årsdagen. Det visade sig senare att det inte fanns någon fraktur på Kristina som fick åka hem samma dag. Idag har jag besökt henne på vårdboendet.

Bilden är tagen i världens vackraste park på våren, Keukenhof i Nederländerna.

6 kommentarer:

  1. Men så hemskt, livet bjuder på svåra val ibland. Vad skönt att det inte blev värre än det blev.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var verkligen en hemsk situation. Lyckligtvis så fick Kristina inga direkta skador förutom smärtan. Tyvärr så hade någon lämnat henne utan uppsikt. Kristina klarar inte att hålla balansen utan rollator. Jag får på nytt ta tag i detta efter helgen.

      Radera
  2. Oh så tråkigt och besvärligt. Så skönt att inget var brutet och du kunde besöka henne igen. Dessutom hann du med dottern också. Bra jobbat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det blev en dag med både smärta och med glädje. Jag är så glad för att inget var brutet. Nu kan jag fortsätta med att göra den närmaste tiden så positiv som möjligt. Idag tog vi t.ex. en kort promenad utomhus för första gången på länge. Kristina valde att sitta i rullstolen. Jag såg på henne att hon njöt i solen.

      Radera
  3. Aj då vilken otur att hon ramlat och väldigt skönt att inget var brutet.
    Njut av era promenader medans vädret är så här fint.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Idag fikade vi ute i solen tillsammans. Vi satt i boendets trädgård. Fick veta av sjuksköterskan att Kristina då och då blir övermodig och tror sig klara av att gå några steg utan stöd. När hon ramlade så skulle hon gå till köket för att lämna ett glas. Bara några meter från allrummet där hon brukar sitta före matdags.

      Radera