lördag 17 april 2021

Louise 50 år

 Jag hade precis satt på mig kavajen för att åka och fira vår dotter Louise som igår fyllde 50 år. Då ringer det på min telefon. Det är en av sjuksystrarna på vårdboendet som ringer. Får beskedet att Kristina har ramlat i korridoren. Kristina var på väg till matsalen utan sin rollator. En ambulans var på väg att hämta Kristina för röntgen på Capio S:t Görans sjukhus. Jag hamnade plötsligt i en obehaglig och svår situation. Kollade direkt och såg att det var besöksförbud på sjukhuset. Vad skulle jag göra? Kontaktade vår dotter. Vi kom fram till att det inte fanns något att göra för mig. Jag åkte som planerat till Louise för att uppvakta henne på 50-årsdagen. Det visade sig senare att det inte fanns någon fraktur på Kristina som fick åka hem samma dag. Idag har jag besökt henne på vårdboendet.

Bilden är tagen i världens vackraste park på våren, Keukenhof i Nederländerna.

onsdag 14 april 2021

Vindsröj

 Nu är jag ännu en erfarenhet rikare. Efter att jag tillsammans med vår dotter Louise har ägnat många timmar åt vindsröj så är vi äntligen klara. Vinden är nu i det närmaste tom på prylar som mer eller mindre har gått ur tiden. Min lärdom är att man inte ska ha vindar där man lägger upp en massa saker och kläder som man inte behöver. Prylar som man inte längre använder är det allra bäst att göra sig av med på en gång. Nu återstår att sortera ut det som ska kastas och återbrukas. Louise fick själv ta hand om en hel del från sin uppväxt. Vi hittade en hel del roliga minnen som vägde upp allt det jobbiga med vårt vindsröj.


 

tisdag 16 mars 2021

Vita huset

Vi har en återvinningscentral på nära håll, det tar bara tar 5-10 minuter att komma dit. Börjar inse att jag kommer att bli en flitig besökare på den anläggningen. Redan nu så inser jag att det krävs en ordentlig rensning av prylar för att vi ska plats i vita huset ”Alba1” som jag kallar vår ännu så länge obyggda lägenhet. Med hjälp av vår dotter så har vi redan börjat rensa upp på vinden. Användbara kläder kommer jag att sälja via företaget ”Sellpy” som sköter om hela säljprocessen. En hel del prylar kommer jag att lämna in för återbruk på återvinningscentralen. Stadsmissionen i Stockholm tar sedan hand om prylarna som säljs och blir därmed till hjälp i deras verksamhet.

onsdag 10 mars 2021

Positiv förändring

 Jag har i nuläget stort behov av att ha något positivt att se fram emot. När jag på nätet för en tid sedan fick syn på ett planerat nybygge så kom mina spretiga tankar att samla ihop sig. Det har medfört att vi nästa år 2022 säljer villan och i Q4 flyttar in i en bostadsrätt i hjärtat av Bromma. Kristina och jag började vår resa i en fyrarummare i Tyresö för femtio år sedan. Nu är planen att vi återvänder till en nybyggd bostadsrätt med fyra rum. Tanken är att jag och Nellie bor där permanent samt att Kristina gästar oss så mycket hon vill och orkar. Hoppas att allt går i lås och att pandemin då är överstökad.

torsdag 4 mars 2021

Sista turen

 Idag tog jag den absolut sista turen med husbilen som startade utan problem på en gång efter vintersäsongen. Allt fungerade precis som vanligt men känslan var något vemodig. Jag hade önskat att kunna åka med husbilen några år till. Det blev bara 3800 mil med GUN925 som egentligen bara är inkörd. I morgon kommer en representant från Svea Husbilar som ska hjälpa mig med att sälja. De är professionella och har väl utvecklade system och kanaler för en bra affär. Redan nu går mitt intresse och mål åt ett helt annat håll. 


torsdag 25 februari 2021

Säljbeslut

Efter att ha funderat en längre tid så har jag idag fattat ett tungt beslut. Vår husbil kommer att säljas. Det beror huvudsakligen på den situation som Kristina och jag har hamnat i. Vår ambition har alltid varit att göra saker tillsammans. Nu går inte det längre p.g.a. Kristinas sjukdomar. Och jag kommer inte att gilla husbilslivet ensam. Speciellt inte när jag vet hur Kristina har det. Vår husbilsepok är därmed över.

måndag 8 februari 2021

Ensamhet

 I torsdags den 4/2 flyttade Kristina in på vård- och omsorgsboendet Villa Vesta här i Hässelby. Där har hon fått en liten lägenhet på 36 m2 med pentry, sovalkov och stort duschrum. Lägenheten har vår dotter Louise, hennes make Christian och jag möblerat. Det är en tudelad upplevelse för Kristina och mig. Vi uppskattar att Kristina får bo på Villa Vesta med bra service och hjälp dygnet runt. Samtidigt som det är både sorgligt och ledsamt att vi inte längre bor tillsammans. För mig är det jättejobbigt för närvarande. Allt mitt fokus har legat på att Kristina ska få det så bra som möjligt. Först nu kan jag släppa ut mina känslor i min ensamhet. Jag behöver kanske inte skriva att jag hatar Parkinson och Alzheimer.