tisdag 26 juli 2016

Rehab i hemmamiljö

I onsdags förra veckan kom min hustru Kristina hem från sjukhuset sittande i en rullstol. Med sig hem hade hon en rollator. Plötsligt var vi ensamma i hallen och insåg då att vi mer eller mindre själva fick hantera situationen. På eftermiddagen kom en sjukgymnast på besök, hon tittade igenom behovet av praktiska hjälpmedel. Nästa dag på morgonen fick vi besök av hemtjänsten som varje dag ska hjälpa Kristina med hygienen och påklädning. Dessutom så kommer ett trygghetslarm inom kort att installeras i bostaden. Nu är vi verkligen inne i samhällets omsorgsverksamhet på riktigt. En positiv sak i allt detta är att Kristina redan kan gå i trappor. Det bådar gott för att vi så småningom ska kunna komma igång med husbilsåkandet igen. Just nu är det bara små steg framåt.

13 kommentarer:

  1. Ibland kan jag tycka att törnarna som delas ut i livet är väl tuffa. Så mycket som ni burit redan och nu ännu mera. Jag läser och förstår att livsglädjen i en husbil finns kvar. Kram till er båda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Matts, det blir inte alltid som man har tänkt sig. Vi tar sedan länge inget för givet utan lever i nuet. Jag hoppas och tror att vi även ska klara av det här. Så bra att vi bor i villa och har bra gångytor både inne och ute för Kristina. Häromdagen tog hon sin första runda runt huset med rullatorn. Kristina var så nöjd med att ha klarat detta.

      Radera
  2. Stor krya på sig-kram till Kristina! Hoppas att det blir bättre och bättre, även om det är små framsteg. Skönt att ni kan se fram emot husbilsåkande så småningom!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar! Ja, små framsteg noterar vi varje dag. Kristina är en kämpe och vill kunna gå igen. Idag kom en sjukgymnast och introducerade ett träningsprogram för henne. Kristina fick även en ny rullator som hon ska ha utomhus. Den kommer hon förmodligen att vilja ha med sig när vi kan börja göra kortare resor med husbilen igen.

      Radera
  3. Måste vara härligt att komma hem!!
    Krya på hälsningar från oss oxå

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det senaste sjukhuset var inte precis något ungdomshem. Hälsningen är framförd. Tackar!

      Radera
  4. Hoppas det går bra med rehabiliteringen hemmavid. Lycka till o krya på er kram.

    SvaraRadera
  5. Hoppas hon kryar på sig snart! Livet är skört och lite husbilsresor kan ju vara något att se fram emot!

    /SilverSARA
    http://familyontour.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för omtanken. Visst är livet skört, därför får man inte ta allt för givet. Man vet aldrig vad som väntar och plötsligt händer det. Än så länge har vi inte ens tänkt på husbilslivet. Jag hoppas att vi kan återuppta resandet så småningom.

      Radera
  6. Hoppas rehabiliteringen och tillfrisknandet fortsätter i bra takt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, kan notera små framsteg nästan varje dag. Viljan finns där och det är heller inget fel på humöret. Detta ska vi klara av.

      Radera