Vid tolvtiden på julafton så hämtade jag hem Kristina från vårdboendet där hon numera bor. Väl inne i bilen på vägen hem så frågade Kristina; Vart är vi nu på väg? Jag svarade, utan att tänka efter, att vi skulle åka hem och äta julbord tillsammans. Ska vi åka hem, frågade Kristina och jag märkte att hon blev något förvirrad. Plötsligt slog det mig att hem för Kristina är ju där hon bor. Skyndade mig att istället säga gatans namn och att vår dotter Louise och hennes man Christian höll på med julmaten. Flera dagar och flera gånger tidigare har vi pratat om detta och Kristina har tyckt att det skulle bli trevligt. Efter det att vi hade ätit färdigt och sett på Kalle anka så blev det till slut dags att åka tillbaka med Kristina. Men, vart ska vi nu åka, frågade Kristina. Fick då förklara att vi skulle åka hem till henne där hon bor. Ja, det blev i vart fall en vit jul denna gång.
Det var fint gjort även om det blev lite förvirrat för er båda.
SvaraRaderaÖnskar er fina dagar av detta år och ett Gott Nytt År.
Tackar, jag försöker, så länge det går, arrangera positiva enkla aktiviteter.
RaderaKristina är säkert trygg med sin familj och att ni finns runt om henne, men visst är livet tufft. God fortsättning till er alla.
SvaraRaderaTackar, jag är medveten om att den dagen kommer då denna typ av positiva inslag inte längre är möjliga. God fortsättning.
RaderaDet låter ändå som att det blev ett fint firande, trots förvirring. Önskar gott nytt år!
SvaraRaderaInser att jag inte kan ha några förväntningar på att situationen ska bli på ett önskat sätt. God fortsättning!
Radera