fredag 29 augusti 2014
Trafikolyckan 2004
Det är egentligen inget direkt att fira eller glädjas åt, men det var i detta dike (norr om Bålsta) som Kristina och jag hamnade, precis på dagen för tio år sedan, efter att ha blivit påkörda. Vi var på hemväg på HDn för att äta middag efter att ha kört Mälaren runt en solig söndag med blå himmel. En polis gjorde en U-sväng på 90-vägen utan att titta bakåt och där kom vi på motorcykel. Det dröjde drygt två månader innan jag kom hem. Våra skador är bestående, något som vi båda lärt oss att hantera och leva med. Det man kanske kan fira och glädjas åt denna dag är att vi faktiskt fick en andra chans till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja för det mesta kan man trösta sig med att det kunde varit ännu värre!
SvaraRaderaKanske inte alltid, det undantag.
RaderaIbland ska man ha lite tur. :)
SvaraRaderaDet brukar underlätta.
RaderaDet är otäckt att saker kan hända så fort, och i värsta fall förändra livet dramatiskt. Tur i oturen att det inte blev ännu värre förstås, och det är ju det man får glädja sig åt! Ingenting i livet är att tas för givet...
SvaraRaderaDet är lätt att hela tiden tro att man har fullständig koll på läget, vi vet att allt kan förändras på bara några sekunder.
RaderaSkönt det du skriver Lars, om andra chansen. Ta vara på den och njut av livet varje dag. Kram
SvaraRaderaNumera tar jag inget för givet och lever i nuet.
Radera